Idag var det återigen en varm svettig dag, min husse har för vana att stiga upp när jag är vaken d.v.s. 05:00 vilket jag tycker är bra. Eftersom då brukar det bli en långpromenad ner till sjön och kolla på fåglar som jag tycker är kul.
Vad husse tycker är kul på den promenaden har jag inte funderat så mycket på ännu, men har sett att han alltid bär med sig sin kamera, han säger att det bästa fotografiska ljuset är på morgon. Å det är ju väldigt bra att han tycker det som sagt. Men ibland verkar det som morgon kan vara detsamma som klockan 09:00 då husse vaknar och verkar minst sagt hemma.
Hur som helst så blev det extra fart på honom i eftermiddags, när han fick ut och leta efter mig. Jag hade inte gömt mig i en sko. 
Utan fick nys på Sir Charlie som tillhör arten Phasianus colchicus som jag gärna vill ta en närmare titt på, och då kvittar det om jag är förankrade i en jordborr för löplina. Speciellt om husse slarvat med att borra ner den ordentligt.
Ett ryck, två ryck så var jag iväg efter Sir Charlie släppandes på en 10 meter löplina och en jordborr.
Flängde iväg över stock och sten och plötsligt tog det tvärstopp, jag hade fastnat.
Som tur är så har jag utvecklat en kommunikativ förmåga med husse, han vet att han måste komma när jag gnyr lite då jag sprungit runt några gånger kring det japanska körsbärsträdet. När jag hör husse komma utrusande på tomten, så skäller jag några gånger, jag känner på lukten att han är på väg ifrån mig ner mot sjön ut på vägen.
Hm, får väl skälla lite till då, sedan hör jag trötta steg i skogen på väg mot mig, och en känd röst som ropar Giiiiiiizzzzmoooo!!!! Husse är på gång!! Men vad gör han?
Han springer ju förbi mig, jag gnyr lite extra ledsamt så kanske han hör mera.. JAPP det gjorde han, han ser mig t om vi har ögonkontakt, jag blir jätteglad och det blir husse också. Tur vi kan snacka med varandra.
Gizmo